PRENUMERERA NU

Jag vaknar, inser denna röra är inte en mardröm.

Jag klarade mig denna gången från allvarliga skador. Mardröm, på mardröm sker - Därför, ser jag på saken att jag har ofta, tur i oturen. Vilket jag har haft många gånger genom åren. Det enda jag tänker på är att jag är här idag.
Jag är glad, positiv och älskar livet. Ofta krävs det motgångar för att vara tacksam över det lilla. Jag har så mycket planer för min framtid. Jag är alltid dålig, MEN idag är jag okej. Ingen värk som gör mig sängliggandes.

Jag kan få ett hål i magen, tryck över bröstet, inte ångestkänslor jag är orolig. Orolig hur länge kommer jag ha maximal otur?

Mardröm del 2

Jag är 28 år, myndig och vuxen, trots det har jag hjälp av familj/ närstående. Överlag inom vården tas jag inte på allvar, vuxen/myndig spelar ingen roll. Tur nog har jag min familj och personer i mitt liv som hjälper mig, när jag ligger på sjukhus eller i vardagen. Det finns en person som gör absolut mer än mycket för mig, personen som blivit familj. Med flera år av erfarenhet inom vården har hen fullmakt för mig, då jag inte kan tala för mig själv eller blir tagen på allvar. Att det måste gå såhär långt är obeskrivligt. Jag är tacksam för vi har den vård vi har i Sverige. Men allvarligt, som nackskadad hamnar man mellan stolarna, pga okunskap.

Jag tänker ofta på alla stackare som inte har detta fotbollslag runt sig som jag har. År 2020, måste anhöriga till mig ringa och ligga på, förklara hur illa det är, vad jag gått igenom. Operationen jag gjort är stor! Den måste tas på allvar, särskilt vid olyckan då jag halkade och landade mitt på de opererade området! Vilket redan står i journalerna, då allt som är gjort utomlands finns i de Svenska journalerna.

Jag kom in med ambulans 23/7, jag behövde ingen MR-röntgen sa läkaren. Veckan efter jag kom, lämnade sjukhuset frivilligt. Läkaren skulle skicka mig till ett Korttidsboende. Det finns inga fel. (Mer om detta i ett kommande inlägg). Skulle jag åka de 50 km till Lidköping med sjuktransport, kände jag personligen att jag lika gärna kunde åka hem.

Sverige Vakna! Jag har gjort bland de största nackoperationer/ nackoperation i världen. Samma dag allt hände 23/7, då trauma team, då jag vart sövd mm, får jag höra; "Hon får väl stanna 1 natt, sådan här kan hon inte åka hem och bo själv". Som tur hade jag för ont för att säga något. Fattar de inte vad som just hänt?! Operationer, blodproppar, ALLT.

La mig på min hunds mage, tåtarna sprutade. Han slickade mina tårar, sen blev han orolig. Jag pussade på hans nos, han sänkte öronen. Han var orolig och osäker. Han läser av mig bättre än någon annan! Vi tar en promenad runt kvarteret, (jag vet du tycker det var dumt.) Men han gick efter mig, drog inte bara var bredvid mig. Jag med kryckorna och min bästa vän som förstod att "jag måste sköta mig". 2 veckor inne i soffan och min bebis hemma, satt vi ute länge!

Mardröm del 2. Matilda sitter med datorn i en fåtölj på privatsjukhus i Barcelona. Droppställningen är bredvid henne.Nackkrage är runt nacken. Hon ler trots allt! Matilda Nordling.

I Sverige är jag ett problem. De var för komplicerat att operera mig här, så det blev Barcelona. Man kunde inte hjälpa mig då kunskapen inte finns än idag eller fanns 2018 då jag låg i dödsbädden. Varför jag inte tas på allvar än idag eller om vården inte förstår allvaret. Jag vet inte. Många år i vården, många besök på akuten, lång tid som ett "besvär", tröttnar vården på mig. Frustration av maktlöshet eller att det är psykosomatiskt när de inte vet är det vanligaste man får höra. Ni som är i samma sits, ni vet.

"-Hur kan du vara så glad och leva i denna mardröm?"
En fråga jag får varje vecka minst 1 gång. Svaret är enkelt. Jag vet att på 14 år har jag kämpat/ kämpar varje dag. Aldrig levt "tonårslivet" som många tycker hag missat. Men jag är som en kameleont, jag anpassar mig och gillar läget. Gör det bästa av situationen och är envis sedan barnsben. Jag vet vart jag ska, har ett psyke som klarar motstånd pga alla motstånd jag haft och har. Successivt har jag blivit starkare och starkare. Med kvittot i hand, trots en lång väg kvar. Löser ALLT sig ALLTID! Vägen må vara krokig till mållinjen, men utan olyckan hade jag inte haft det jag har idag.

Tidigare inlägg - Kolla in i Arkivet
Vill du veta mer om Mig - Kolla in Här

Mardröm del 2. Matilda Nordling, modell för David Saavedra. Fotar på Amundön utanför Göteborg.

FOTO: DAVID SAAVEDRA

Jag ler men tårarna är som en klump i halsen. Ler samtidigt som jag gråter. Tanken att denna olycka kunde dödat mig kan inte ältas. Jag säger högt till mig själv, "-Tilda du kunde dött!". Men det gjorde jag inte! Så nya tag, ny dag och hopp på mer tur.

Säger jag bara; TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

One comment on “Mardröm, del 2”

  1. Älskade Tilda ❤️ , Ja vi nackskadade vet o är de enda som förstår ❤️ en liten del av det helvete som du går igenom. Men det SKA bli bättre 💪👊 !!! Saknar dig 🥰 men har inte sovit inatt pga värk så ska försöka sova lite nu så ringer jag dig dig när jag vaknar. Styrkekramar 🤗😍😘

Kommentera

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram
%d bloggare gillar detta: