PRENUMERERA NU

Jag har en mardröm. "-Matilda vakna tänker jag". Nyper mig i armen, det gör ont. Det är ingen mardröm och det som INTE fick hända, har hänt.

Hej på er! 🥰 Jag har en tuff tid, framförallt haft extremt jobbiga/ tuffa veckor bakom mig. Mardröm Del 1, delar jag med er, vad som hänt. Detta är del 1. Del 2 kommer imorgon. Detta är en kort/ finare version vad som hänt. Jag är rädd att skriva exakt vad som hänt, då jag fortfarande behöver och är under vård.
Mardröm del 1. Matilda Nordling på bild, tittar in i kameran. Naturlig, inget smink. Bara sig själv. Matilda Nordling blogg och hemsida. www.matildanordling.se

Mardröm Del 1

Lika fort det tar att blinka, lika fort kan en olycka ske. Som halka på morgonpromenaden i grässluttningen påväg ner för att känna hur varmt vattnet var. På vägen ner till vattnet, halkade jag pga daggen som låg kvar på gräset. Jag såg mina fötter mot himlen. Mardröm. I fallet landade jag rakt på bröstryggen. Jag hörde en smäll. Det lät från den opererade bröstryggen. Det hugger som miljarder knivar. FAAAN! Ordentlig SMÄLL! Huvudet/ nacken, studsade 2 gånger i gräset.

Försökte komma upp. En halvmeter upp sker det igen. Foten gled ifrån mig när jag pressade för att komma upp. Denna gång, landar jag hårt på ländryggen. PANG i nacken! FAAAN! Jag rullar över på vänster sida (Höger sida vid lungan är 2 revben tagna, de sitter nu i nacken/ bröstryggen. Jag tappar därmed andan om jag lägger mig på höger sida. Instinkten kom in direkt, vänster och upp.)

Jag gick hem ca 1 km. Borde inte rest mig. Jag kunde fått hjärnblödning av de två hårda smällarna jag just fått mot bakhuvudet! Tack mina änglar på axlarna att inget brast i huvudet! (Av allt blodförtunnande jag äter. Är det såå farligt. Hjärnblödning mm sker lätt..

Mardröm. Matilda Liggandes i säng i korridoren ihop med sin mamma. Väntar på ronden. Matilda Nordling har ont. Covid-19 gör att mamma Annika får vara med utanför avdelningen på KSS.

Olyckor sker, som tur vet man inget innan. Det som inte får hända mig, hände. Det känns som en mardröm. Allt gick snabbare än en blinkning. Man brukar vakna av mardrömmar, men jag vaknar inte. Det var ju ingen mardröm.. "Vad händer nu, är det ruta 1, från början igen efter detta? Operera om eller vad?!"

Ambulans, Trauma team & Röntgen

Värken är enorm, kräks längst vägen hem genom stan. Folk tittar... Jag gråter hysteriskt av; chock, värk men de korta men känns långa 1 km hem, ett MARATON är nog ordet. Jag tänker nu efteråt, INGEN - stannade och frågade hur jag mådde eller ens sa ett ord. De som gick eller körde förbi bara kollade.

Innanför dörren hemma ringer jag syrran. Tänker på min hund, bästa vän, mitt allt Scott. Innan tanken på att ringa 112, är det han jag tänkte på, endast för jag insåg; "- Jag behöver lägga mig så bäst någon tar honom idag så jag slipper gå upp och ut". Mamma ringer jag näst. Hon är TYDLIG att jag måste fort in till sjukhuset. Sist men inte minst ringer jag 112. Jag gråter, försöker sansa mig. Förklarar allt, kvinnan på larmcentralen säger; "- Det kan ta ett tag. Du är inte prio 1 eftersom det är en gammal skada. Ring igen om de inte kommit på 20 minuter".

Ligger i min säng, vänder, vrider mig i värk. JAG VILL UR MIN KROPP! Mamma kommer först, PUUH skönt. Hon får ringa 112 igen så de kommer, NUUU! Efter ca 40 minuter kommer de in. (Bilen jag åkt med mer än taxi på 14 år, chaufförerna som kört mig vissa mer än 20 gånger.) Ambulansen och ambulanspersonalen. Vad hade jag och min familj gjort utan er.♥️

Mamma som alltid är med, säger att hon aldrig sett mig lida och ha så ont som efter detta fall. Jag säger personligen; INTE ENS efter min stora nackoperation, kändes det såhär illa. Denna värk var och är ny, intensivare...!

Mardröm, ambulansen står och väntar på Matilda Nordling.

Magkänslan är inte bra. Allt snurrar "Tänk om..". Att något gått sönder får bara inte ske. Jag tänker mycket men samtidigt är det blankt. OM och OM igen, säger jag i ambulansen "Jag vill till Barcelona".

På sjukhuset i Barcelona, hos läkarna som opererat mig, de som vet ALLT om mig. Där alla röntgen finns (som inte finns i Sverige) som jag vet jag behöver efter detta fall! Barcelona, där min trygghet finns. De räddade mitt liv, de läkarteam som aldrig tvekat på mig. Än idag hör jag i Sverige av läkare och sköterskor "Jaa, det är ju psykiska kramper, psykisk smärta och psykisk rädsla".

Mardröm del 1. Bild på Matildas nacke och bröstrygg som är delen hon landade på.

För att vara exakt vilka områden jag landade på i nacke/bröstrygg, är dem du ser här. De 2 ärren är dränage kopplat till området revbenen togs från.

Ambulansen kommer, de kör mig till KSS, sjukhuset i Skövde. Färden i ambulansen går inte bra, ambulansvårdaren söver mig lätt som jag brukar bli. Denna gång mindre än vanligt, ifall hjärnblödning eller liknande tillkommit.
Trauma teamet, tar emot mig. De springer in med mig i ett rum fyllt av 3 olika läkare samt sköterskor. De klipper upp mina kläder. (Ligger där och tänker på att detta är hmm, ca 5:e gången ett trauma team måste ta hand om mig och min kropp).
Röntgas, jag skickas till slät-röntgen efter de klämt lite lätt på mig och "undersökt mig". Röntgen visar inget, bäckenet röntgas på fredagen (dagen efter), hör jag dem säga. De exakta orden är: "Nu är allt gjort från vår sida så ring ortopeden så får hon stanna där i alla fall inatt". Jag frågar varför de inte gör den viktiga MR-röntgen?! Inget svar...

Mardröm - Matilda ligger i sjukhussängen med stelkrage på och gråter mitt i natten då värken är så hemsk. "Krypa ur mitt egna skin" är förklaringen hur illa värken är.

Trygghet: är allt i dessa situationer. Jag ligger i en ambulans maktlös. Ingen med mig pga Covid-19. Jag åker och alltid åkt själv i ambulansen. Mamma eller pappa tar alltid bilen så de kommer hem. Denna gången känner är ovanlig i ambulansen. Jag känner mig trygg.

Kvinnan har kört mig ca 15 ggr förut. Hon har inte kört mig på ett tag, därför vill hon veta hur de gjort färden möjlig till sjukhuset det senaste. 50 km är det till KSS/ sjukhuset i Skövde. Jag berättar så hon börjar med att smärt-lindra mig i sängen, för att möjliggöra att bära ner mig de 4 trappor från 2:a våningen, ner till ambulansen. Kvinnan/ ambulanssköterskan, lyssnar på mig, vilket är mycket ovanligt.

Smärtlindringen hjälper korta korta stunder, de får stanna ofta. Ambulansfärden går, men det är inte mänskligt att ligga med dessa smärtor. Jag sövs därför lätt, inte lika djupt som vanligt. Varför? Ifall jag har någon typ av blödning i hjärnan, måste hon ha kontakt med mig, vi pratar lite hela tiden. Mardrömmarna av denna medicin, är hemsk. Men vad är det mot värken, INGET!

Känslan att inte veta hur jag kommer bli bemött på akuten och vad som väntar på sjukhuset, är en HEMSK känsla. Traumatiska händelser genom åren med läkare, sköterskor och massa annat! Särskilt på KSS i Skövde, dit jag var påväg... Jag vill bara veta, är nacken trasig eller ej. Vad är planen. Goda eller dåliga nyheter, ta reda på det bara! Jag klarar ta båda beskeden, jag är van vid det här...

Mardröm. Matilda Nordling med nackkrage i sjukhussäng på KSS i Skövde.

Jag är tuff, men jag är också mycket ensam. Jag har inte valt det här livet, olyckan valde det åt mig. Jag har drömmar och mål. Jag ger aldrig upp dem. Men vänner skaffar familj, pojkvänner, reser, you name it. Jag kan det med, men det är alltid intyg, mediciner, risker för mig med blodproppar osv. Ensamheten är hemsk. Mormor jag förstår vad du menar i alla år nu♥️ Tur du har alla i himlen men framförallt, morfar.

Jag har blivit dissad av killar jag dejtat, just för jag har en nackskada. Jag vet inte NÄR jag blir återställd så gott som går. NÄR jag kan skaffa barn, OM jag kan. Men VEM vet alla svar på dessa frågor. INGEN! När detta kommer upp, då bryter starka Tilda ihop. Jag tycker det kan räcka... Mitt hjärta värker av tanken på allt detta... Jag är inte värd att höra sådana saker. Det gör ont, sårar och jag blir liten och tyst. Ett tag. Sen blir jag förbannad. Det är min drivkraft. Pannben o att få gnistan av något som inte är okej.

Men hur mycket ska en liten 50 kg tjej på 28 år orka? Vart går gränsen att oavsett COVID-19 måste JAG prioriteras NU! Efter 14 år, är jag värd det!

Mamma och Syrran lämnade detta till mig. Finaste vännen Sara skickade med det hon vet jag älskar, KAKOR & ALLT det andra! ❤️ Tack alla fina i min närhet.

Tacka att DU tog dig tiden att läsa varför jag inte orkat skriva detta förrän nu. Rad för rad har jag skrivit sedan hemkomsten.

Mer om mig - hittar ni HÄR
Fler inlägg - hittar ni HÄR

Glöm inte prenumerera genom trycka på ”prenumerera”, skriv in din Mail - så får du inläggen direkt i mailen och blir uppdaterad när de kommer nytt inlägg😊♥️

11 comments on “Mardröm - Del 1”

  1. Älskade vän, måtte det vara din tur att bli smärtfri och frisk, önskar detta av hela mitt hjärta kära Tilda. Kram och styrka till dig❤️🍀

  2. Ååå,vilken jäkla otur....hoppas verkligen att du snart kan känna dig lite piggare och får hjälp med din smärta...
    Stooor kram❤️

    1. Ska skriva idag vad alla pappren som kommer i brevlådan från vården säger. Då läkarna sa att de var frid o fröjd osv så jag skrev ut mig själv. Var det inte det.. Att göra fel är okej, men när läkarna gör det om och om och om igen, trots tydliga ord från de som har fullmakt för mig. sagt vad som är fel och behöver göras. Verkar prestige ta över ❤️

  3. Jag blir så ledsen att ingen hjälpte dig när du tog dig hem. Tänker på dig ofta. Kram ❤️

    1. Fina människa ❤️ Ja de är mystiskt att inte någon stannade, minst sagt konstigt.

    2. Fina Caisa❤️ Mamma kom och hämta mig, men åka hem pga inte rätt vård. Det är brutalt fel o hemskt att vi har det så i Sverige 2020😖❤️

  4. Älskade Tilda 😢❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Kommentera

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram
%d bloggare gillar detta: