PRENUMERERA NU

Hej igen älskade vän!

Alltid lika glad över att DU hittat hit, igen, kanske första gången, jaaa oavsett så är jag så glad för det! Jag är glad att få dela mitt liv med just DIG. Jag hoppas mina lärdomar och utifrån min situation och allt jag är och varit med om (vilket är en hel del). Förhoppningsvis ger det dig insikt i att du är inte ensam! Hur det format mig till personen jag är idag?

DU får mig skriva här när orken finns! 3 dagar har denna text tagit mig. Min hjärna fixar inte skärmtid längre som förut. Hjärntröttheten är värre och bli värre. Jag vet varför så lugn är jag.

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 1

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE

27 år och 223 dagar har jag levt. 12 år 216 dagar har jag levt med nack/rygg-skada, hjärnstamspåverkan och löst huvud.

Det är jobbigt även 1,5 år senare; JAG HÖLL PÅ ATT MISTA ALLT! Livet, vänner, familj, kollegor, att få krama min hund, ALLT & ALLA! Allt som gör att du har ett liv. Jag kommer skriva om detta mer än detta Låååånga inlägg, men känslor kring detta är för mycket just nu. Men et kommer komma men inte redo än. Dagboken som skrevs under min resa öppnades, läste lite, lipade och slog igen den och kollat på den sen dess...

29/8-2018 --> 4/11-2018

Veckorna jag låg på Lidköpings Sjukhus de som räddade livet på mig!

Dödsdagarna var räknade, 1 dag eller om 3 veckor kvar i livet. Ringa nära & kära för att säga farväl, eller kämpa. Jag låg NÄTTER och tänkte på - " HUR SKA JAG RÄDDA MITT EGNA LIV?" Det är INTE MATILDA (TILDA) MARIA NORDLING - stil, att ge upp. Vad hade jag att förlora? Slänga mig ut från ett plan med en fallskärm som kanske håller. Exakt så var oddsen för mig att flyga till Barcelona. Högt tryck i hjärnan så ögonen stod ut och skavde, hjärnstamspåvärkan och på det löst huvud... Jag grubblade, googlade eller lyssnade ALDRIG på vad alla sa. Jag förstod redan, genom blickar och ögon personal som sa hejdå, det räckte. Jag skulle dö om inget åtgärdades. Blickar är omedvetna, men genom dem blickarna fick mig att inse att under all tid jag satt och skickade med 2 datorer mellan krampanfallen, dokument till Barcelona för de skulle få alla röntgenbilder från 2007-2018. Det var 136 filer på varje. Jag kom på, "jag måste spelade in testamente. Ifall fallskärmen inte håller.".

Jag ångrar INGET i livet, det finns ingen vits.. Ogjort går inte, JAG kasta mig ut och litade på magkänslan & The Best Doctor team in the world inom området Nacke/ rygg. Vad skulle jag göra annars? JO, 1 Överleva ambulansflyget. 2. Klara mig under operationerna. 3. Tacka och inse att jag kommer aldrig kunna tacka alla som hjälpt mig och stöttat mig under allt!

Du som behöver en stöttande person som jag behövde genom min resa; Den personen kommer jag vara när min kropp och hjärna är läkt.

Allt jag vill säga är kort; LEV NU DÖ SEN, TÄNK INTE MER PÅ MORGONDAGEN. TÄNK MER PÅ NUET. JAG TACKAR LIVET ATT INGET ELLER INGEN KAN HINDRA MIG!

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 2

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE. Dessa ord får du tolka på ditt vis. Jag har orden som en symbol för tavlan du ser.

- Tavlan ovanför säng hittar du tavlan HÄR

- Klänning hittar du HÄR

- Ring på bilderna hittar du HÄR

- Klocka hittar du HÄR

5 av 7 dagar som nu med värk som nockar mig, som gör att jag sover 17 h av dygnets 24h dessa dagar. Jag må ha en Instagram som får allt se bra ut och får mig se frisk och pigg ut, men negativitet är inte jag. Därför är de positiv och jag ska dela med mig mer av hur jag EGENTLIGEN mår där. För jag hatar fasader som gör att andra mår dåligt fast det mår skit!

Mitt liv är perfekt i mina ögon kanske ej i dina, bortsett från värken och allt inom de området ni redan vet såklart. Jag saknar att jobba träffa mina kollegor obeskrivligt mycket. Rutiner och ett "vanligt liv". Sjukskriven och dagar utan en mening. Dagar som sjukskriven där jag inte är behövd. Ingen saknar mig någon stans jag skulle varit. Hemsk känsla! Men jag har accepterat att det tar tid för kroppen att läka..! Ännu längre tid med all värk jag har, de har jag fått förklarat och realistiskt är det ju såklart.

Visste du att efter den sneda ryggraden + nacke sträcktes ut, växte jag ! Woop Woop! 27 år och växte 2,5 cm! Booom! (164 cm var jag innan operationen).

JAG BEVISADE ATT ODDSEN VAR FEL! JAG LEVER OCH JAG KLARADE DET! Du kan göra detsamma oavsett vilken situation du är i!

Mitt liv har som för de flesta eller faktiskt vad jag tror alla har i sina liv- med och motgångar. Vi alla har olika typer av dessa.

Mina erfarenheter kanske hjälper dig i samma eller liknande sits. Annars hoppas jag den gör anhöriga mer förstående och kommer till insikt, hur det är för en person att leva med nack/rygg/hjärnskador. På ytan kan allt se bra ut, men skenet bedrar. Att ligga inne på sjukhus, med värk och andra bekymmer som gör att du inte orkar med dig själv. Sedan avvisa de du älskar att besöka dig. Det är inte lätt. Är du anhörig, lyssna på den som har ont och säg alltid att "vi kan ses imorgon eller när NÅGON! Lyssna på den drabbade bara.. Vet. det gör ont i hjärtat, men det är för allas lästa.

MEN jag vill verkligen att du förstår som jag sagt så många gånger;

Le gråt inte - Le ger signaler till hjärna och kropp i ALLA lägen, som gör dig gladare. Trots omständigheterna som får dig gråta, vara down eller vad det nu kan vara.

Tillsammans är vi starka - Alla dagar i veckan. Att ha någon vid din sida gör allting mer värdigt.

Du är aldrig ensam - Vad du än går igenom så är du inte ensam. Med detta sagt, positivt som negativt.

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 3

Tick Tack Tick Tack Tiden går... Döden knackade på dörren - Men jag öppnade inte = Händer detta dig, vilket jag ber till änglarna att de ej sker. Lova mig en sak Om de sker, kan du det? KÄMPA!!!! Ge F*N INTE UPP! För då förlorar du!

Gråt men glöm inte att le samtidigt. Visa att det är DU som går emot alla odds, Du som bestämmer över DITT liv! Bevisa att det är DU kan! Ger du upp, släpper du in döden som knackar på dörren.

Frågar du mig, så är jag stolt över mina beslut! Jag har aldrig. varit såhär jordnära, den bästa människa jag kan och vill vara, mer ödmjuk och en jäv*a gnista till livet. Min Vapendragare och förebild - MAMMA sa "Du överlevde för din gnista till livet"! Det märks hur mycket jag älskar min familj & vänner. Kanske för jag blir extr3emt knäckt och ledsen. när vänner försvinner som var med mig i Barcelona & såg mycket efter operationer osv. Vet inte om det gjorde att de inte vill umgås med mig längre. Det blev för mycket. Men vissa av de NÄRMASTE vänner är helt borta. frågat varför, när när jag frågar, får jag inga svar. Så jag har slutat kämpa för vissa. Jag har ingen energi eller ork för det. Men de är mina vänner o kommer aldrig bli av mig. Men varför det är så hade varit skönt att få höra. Men kämpa utan resons orkar jag inte en längre tid. 12 år och mer än det, plus mer operationer räcker.... Jaja Livet.

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 4

JAG HETER MATILDA MARIA NORDLING OCH ÄR STOLT ÖVER ATT JAG ÄR JUST JAG!

Efter all har jag hatkärlek till mitt namn av olika anledningar...!

VARFÖR HAR DET BLIVIT SÅ HÄR..?

Aaalltid i allvarliga situationer; om jag gjort något dumt eller min hälsa stått på spel, har alla sagt Matilda. Efter min resa med nacken är MATILDA = förknippat till allvar, liv eller död, misslyckande eller lyckade operationer, värk, ambulans, sjukhus, operatione osv... Därför kallade Läkarna/ Sköterskor och en Personal som visste allt om mig (ja de har en personal till det) i Barcelona (privatsjukhus). ALLA kallade mig "Tildi". De stod i pappren att jag gillade inte mitt pga förknippat med alvar.

Två gånger gick operationerna inte vägen. 6 st läkare kom in. "Matilda..." Jag avslutade, ni lyckades inte operera eller hur? Namnet, Matilda, jag fatta direkt. Överläkaren som tog slutgilltiga beslut, grät.. Grät för han är så nära mig efter ALLT vi gått igenom ihop, alla problem som aldrig tog slut. Min kropp var det märkligaste de sett... Maktlöshet!

Alla de allvarligaste stunder sätter spår i dig. De kommer aldrig försvinna. Delen av livet som gör att man inte vill hamna i situationen igen. Händelsen som ändrat mitt liv. Livet som får mig se allt med andra ögon/perspektiv/prioriteringar , delen i livet jag blev ödmjukare, delen i livet som gjorde mig mer hårdhudad, delen i livet som gjorde mig mer sårbar. Men framförallt delen i livet som visar vilka personer so delen i livet du lär dig värdera det viktiga i livet, delen i livet du lär dig prioritera bort energibovarna! De du skulle gjort allt för i samma situation jag satt i och funnits efteråt. Men du ska veta, så funkar de inte. MÅNGA är hokus pokus helt borta.... Man kan grubbla eller gå vidare, man visar all tacksamhet man kan, utan ork, va gör man? Pussar deras fötter? Som ja nämnde, energibovar.

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 5

Även om Matilda är jobbigt att höra ibland är det JAG, TILDA, den jag förknippas mer till än den jag är och alltid varit. SPRALLIG, GLAD, ENERGIFYLLD, SOCIAL och många bollar i luften vilket jag älskar!

Inte Matilda som är tilltalandet till den tjej som ligger paralyserad i en sjukhussäng, soffa hemma, säng hemma eller spyr när tjejen kissar sin hund när värken är hemsk. Fenomenet som är det värsta som h hänt mig och mitt liv, värken. Jag är ofta ledsen får panik för vad jag än gör försvinner den ALDRIG!!! ALDRIIIIG helt. Jag gråter varje dag i mängder. Jag ler ALLTID samtidigt för det hjälper som nämnt ovan, Den Paralyserade Matilda som klickar om det ringer (vilket jag aldrig skulle gjort om endast Tilda hade funnits.

Jag accepterat att detta är PRISET jag fått och får betala, för skit sak i gymnastiken och en olyckshändelse i gymnastiken 2007... Som tagit mina tonår ifrån mig, eftersom det hände när jag var snart fyllda 14 år.. Nu 27 år och väntar på operationer än...

DÖDEN KNACKADE PÅ DÖRREN - MEN JAG ÖPPNADE INTE 6

Spår i mig har format mig med andra ord. JAG kommer aldrig vara den person jag var innan. Men jag kommer alltid vara mig själv i alla lägen i livet! Efter att inte veta om du lever eller kommer dö gång på gång, går det inte att vara den du var innan. Du slutar oroa dig över om du lever eller dör idag eller under operationer. Jag kunde eller kan ju ändå inget göra när det kommer till operationer och skador. Jag tar hand om min hälsa och MIG, jag gör allt jag kan på den fronten!

Men jag är inte rädd för att dö, inte rädd för vad som komma skall. Det blir som det blir.

Det enda jag kan säga är: Jag ger aldrig upp, jag slutar aldrig kämpa för att leva!. Idag ser jag allt med andra ögon.

Till 99% har jag sett allt som ett som ett gott tecken att det drabbat Mig. För jag har blivit starkare och inte gett upp. Psyket håller ihop. Ångest existerar inte konstigt nog, operationer är numera som att gå in i duschen. Nervositet existerar inte, lika van med operation, sjukhus, ambulans som du och jag är att duscha..

Att JAG klarat och klarar alla trasiga broar som jag ska gå över. Är för jag är envis, har en ENORM livsglädje. Jag kollar inte ner eller tvekar. Jag kör på tills jag inte klarar mer. Seg jäv*l som jag är så är jag inte orolig!

JAG ÄR EN stolt ÖVERLEVARE! Stort tack att DU tagit dig tiden att läsa det långa inlägg. Puss & kram på dig! / Din Tilda!

​Tillsammans är vi starka

Foto på hela sidan: Memories 4 Life By Annette Björkman

Kommentera

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram
%d bloggare gillar detta: